...död... begraven... uppstånden... borttappad... återfunnen...

För ett tag sedan var jag en stolt ägare av en iPod mini (ni som har varit med sedan tidigare kanske läste om hur jag tappade den i toaletten på gymet). Jag lyckades slarva bort den för ett tag sedan och jag letade överallt (?!) utan att hitta den. Jag köpte därför en ipod nano, en liten minsting eftersom jag tänkte att jag förmodligen skulle tappa bort även den (Jag hade första generationens ipod som jag också trodde att jag hade tappat bort; jag köpte därför en mini. Senare hittade jag genereation ett, som jag gav till min far). Igår skulle jag gå på middag hos familjen Celinski, men det var så kallt ute så jag tog på mig en gammal vinterjacka som egentligen skulle ha pensionerats för länge sedan. I fickan så låg... min ipod mini. Och jag som hade letat överallt.

Med tanke på hur jag har slarvat bort och återfunnit mina ipoddar så anser jag att det vore en förträfflig idé om Apple kunde installera något RFID-chip i de små manickerna så att jag, och kanske andra slarvputtar, kunde återfinna sina manicker. Eller är det kanske en del i Apples affärsidé att göra så små spelare att man tappar bort dem så att man sedan blir tvungen att köpa en ny? För inte kan man vara utan sin ipod... sin navelsträng... sitt filter mot verkligheten...